﻿Från och med detta års början hafva
vi här i Sverige fått nya skogslagar,
hvilka bl a. bestämma, att skogsafvärk-
ning ej får äga rum i den utsträckning,
att skogens framtida bestånd äfventyras.
Där skogen nedhugges, måste man nu-
mera åter plantera eller så ny skog.
I o. m dessa lagar hafva vi kommit ett
långt stycke framåt mot ett annat ön-
skemål, och det är att alla kala marker,
som ej skola läggas under plog, ovilkor-
ligen skulle skogbeklädas. Hvarje hem-
man borde t. ex. i lag åläggas att årli-
gen plantera eller med skogsfrö beså
1 — 2 % af sina kala marker. Skogs-
vårdsstyrelserna, som nu finnas i hvarje
län, kunde därvld genom sina tjänstemän
biträda med råd och dåd, frö skulle er-
hållas gratls af stat och hushållningssäll-
skap, skolbarnen skulle hafva en eller två
obligatoriska planteringsdagar, och inom
ett fåtal år skulle vårt land vara be-
klädt med en skogsvegetation, som skulle
utgöra ett ljust löfte för landet och dess
framtid.